Italian 1449-1494 Domenico Ghirlandaio Galleries Painter, mosaicist and possibly goldsmith. He was head of one of the most active workshops in late 15th-century Florence. He developed a style of religious narrative that blended the contemporary with the historical in a way that updated the basic tenets of early Renaissance art. Domenico documented material situation   Related Paintings of Domenico Ghirlandaio :. | The adoration of the Konige | Portrait of a Young Woman | Supposed self portrait in Adoration of the Magi | Portrait of Giovanna Tornabuoni (nn03) | The Adoration of the Magi aa |
Related Artists:
Piero Pollaiuolo
(c. 1443 - 1496), also known as Piero Benci, was an Italian Renaissance painter from Florence. His brother was the artist Antonio del Pollaiolo and the two frequently worked together. Their work shows both classical influences and an interest in human anatomy; reportedly, the brothers carried out dissections to improve their knowledge of the subject. He died in Rome in 1496.
anna brondum
Omkring 1900 drog en rad av kvinnliga konstnärer från Norden mot Frankrike, Italien, Tyskland och andra länder i Europa. Hanna Pauli, Sigrid Hjerten och Anna Bröndum är i dag kända, men den vårgårdafödda Hilda Heyman hörde också till dessa målande kvinnor. Hon är inte så känd men väl erkänd i konstnärliga kretsar och representerad på många konstmuseer.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.